Att bestiga ett berg

En tidig start på en regnig morgon. Knappt hade vi hunnit fram till den stora vägen innan vattnet rann från oss (det samma gällde det goda humöret) och vi insåg att detta skulle vara en lång dag. Efter en förmiddag full av regn gav vi upp på att försöka gå halva dagsransonen innan lunch och satte oss i första bästa busskur för att laga mat. Där blev vi kvar ett tag.

När vi sitter i varsin ände av busskuren och tjurar som bäst ser vi två filurer med halsduk och ryggsäck komma gående och bakom dem ytterligare ett gäng. Tydligen har scoutkåren i Tišnov lite problem med sin interna kommunikation och på något vis hade alla fyra paren framför oss kontaktat olika personer som gett dem tillgång till stugan. ”Minimera kontakten med andra par” (en av vandringens regler) kanske inte riktigt nådde sin spets just under den natten. De hade haft jättetrevligt och lagat finmiddag (3-rätters) tillsammans. Vi kan låtsas att jag inte blev avundsjuk.

Eftersom vi alla skulle åt samma håll blev det oundvikligt att vi gick delar av vägen tillsammans. De andra stannade på olika ställen för att laga lunch men kom ikapp när vi tog pauser så trotts våra försök att sprida ut oss gick vi en ganska samlat trupp under eftermiddagen. Jag tror egentligen att det var bra för det allmänna humöret att träffa lite nytt folk. I alla fall jag och min partner hade förmodligen inte nått till vårt mål utan stöd, pepp och glädje från de andra (det var en väldigt, väldigt dålig morgon). En annan glädjefylld händelse var när vi såg första vägskylten mot Blansko och insåg att målet är nära. Bara några kilometer till!

Dagens mål var byn Svatá Kateřina och jag tror att minst 5 andra par också hade det målet. Knappt har vi hunnit förbi vägskylten innan vi ser första scouttältet och ännu ett gäng glada scouter. Det är roligt att så många andra är här men också jobbigt eftersom de redan hunnit lägga vantarna på de bra boendena. En by av den här storleken har inte så många. Trotts det tror jag ändå jag och min partner lyckades dra en vinstlott när vi, genom envisa protester mot att bli stjuttsade in mot Blansko, fick lov att ”sova i någons trädgård”. Tälta, tänkte vi, men tydligen fanns det en liten gäststuga i trädgården, fint belägen på ett berg (ett mycket brannt sådant) med utsikt över hela byn. 

Med varm mat i magen, ett projekt kvar och bara 6km kvar att gå känns plötsligt detta genomförbart. Imorgon är vi klara. Om mindre än 24 timmar har vi klarat av Explorer Belt, i alla fall själva vandringsbiten, och kan stolt säga att vi klarade det. Att vi orkade hela vägen fram. Bara några timmar till.