Mölndals scoutkår

Nu har vägen till Sjödala fått lite välbehövligt grus utlagt på de västa ställena. 

På semestern tog vi kontakt med Girl Guides of San Gorgonio och vi bjöds in till friendship day. Det blev en jätterolig dag fullspäckad med aktiviteter, det målades tavlor och ramar, pratades och åts pizza och på slutet tillverkade alla barn slime. Eftermiddagen avslutades med gruppfoto och att barnen fick varsin hög med girl guide cockies!

Idag var det bältesceremoni och därmed dags för alla oss, i alla fall de som klarat av vandringen, att få sina bälten. Sedan ledarna meddelade att ingen av dem varit med på ett arrangemang där de delat ut alla bälten har vi alla varit väldigt nervösa över om vi verkligen kommer då bältena. Om någon skulle misslyckas skulle det kännas jobbigt för alla. Även om vi gått helt egna vandringar är det ändå ett äventyr vi delat tillsammans, alla vi 47 scouter. Om några skulle klara det och andra inte, när alla kämpat så hårt och gjort sitt bästa, skulle det verkligen inte kännas bra. Tyvärr kan jag meddela att varken jag eller min partner fått något bälte. Jag kan också meddela att ingen annan heller har fått något bälte. Våra eminenta ledare har nämligen inte fått tag på tillräckligt många bälten eftersom vi allihop har klarat det. Istället för bälten så fick vi små pärlor att hänga på scoutskjortan i väntan på att våra bälten ska komma fram till Helsingborg och Göteborg, så vi kan få dem när

Dagens aktivitet var motsatsen till det lättsamma och turistiga besök vi gjorde i Brno i förrgår. Idag gick nämligen färden mot Terezín, ett koncentrationsläger från andra världskriget. I anslutning till lägret, eller fängelset, ligger ett av de störta ghetton som fanns under den tiden. Hela besöket var en kombination av fruktansvärt och fascinerade. Det är hemskt att se cellerna där 100-tal människor har behövt trängas bland råttor och ohyra och det är lika hemskt att se teckningar målade av skolbarn fyllda av drömmar och hopp för att sedan läsa att de barnen aldrig fick en chans att uppfylla sina drömmar. Istället mötte de sitt öde i något av nazisternas dödsläger. Samtidigt är det intressant, och minst lika skrämmande, att höra historien om hur detta kunde hända. Hur alla dessa människor kunde fråntas sina rättigheter och låsas in i väntan på sin egen avrättning, bara för att de hade en annan tro. Trotts att det är hemsk att se så är det viktigt att inte blunda för historien. Man må

Idag var det återigen dags att riva tälten och ge oss av mot nya äventyr, eller i alla fall nya städer. Efter en frukost bestående av gårdagens gröt som ugnsbakats till en kompakt bulgurkaka passade vi alla på att packa klart våra väskor och ta en sista titt på de ängar som varit vårt hem de senaste dagarna innan bussen gav sig av 10:00. Det var en väldigt varm bussresa. En paus spenderades med att handla mat och min patrull var denna gång mycket nojig över att inte få över budget. Resultat: 1700kr över, detta efter att vi betalat av det vi gick över med förra gången. Vi har i alla fall lärt oss att vi kan spara pengar om vi bara vill. Bussresan tog, till allas besvikelse, ungefär 7 timmar istället för de utlovade 3-4 timmar. De sista timmarna spenderades därför med intensivt VM-tittade längst bak i bussen. Denna övningens även ses som ett experiment på hur många 18-åriga scouter man kan få in på 5 busssäten. Svaret: Minst 11 st, eventuellt fler.  Mörkret börjar falla och vi sitter jus

Igårkväll trodde jag att det inte kunde bli kallare på nätterna än vad de redan var. Jag kan nu erkänna att jag hade fel, det är absolut möjligt att sänka temperaturen lite till. Om det blir kallare än såhär kommer jag vakna upp utan tår (och jag behåller gärna de tår jag har). Efter en frukos bestående av bulgurgröt (?) och en kort bussresa steg 50 förväntansfulla scouter av bussen i centrala Brno, redo att testa på livet som riktiga turister. Första stopp: Turistinformationen. Vi lyckades hitta en människa som pratade fantastisk engelska (i alla fall enligt de standards som tjeckernas engelska vanligtvis håller) och som förklarade ett eftersom det var måndag så var nästan hela stans turistverksamhet stängd men att det fanns en guidad tur (som var gratis) om 30 minuter vi kunde gå på. Sagt och gjort, 30 minuter senare stod vi på torget, jag och 10 andra scouter, redo för att lära oss lite mer om staden vi nyas anlänt till. Ingen av oss förväntade sig underverk och blev därför att lika

I natt var det fruktansvärt kallt. Jag sov i underställ, yllestrumpor, fleece, sovsäck och sovsäckslakan och frös ändå så jag skakade. Baserat på alla andras frusna och trötta uppsyn vid frukosten var det inte bara jag som besvärades av den plötsliga kylan. Trotts, eller kanske på grund av, tröttheten var en diskussion i full gång när jag slog mig ner. 10 personer debatterade livligt om bästa sättet att sova om man är två personer på ett liggunderlag. Kort bakgrund till detta: En av de andra scouternas liggunderlag (ett i skumgummi) blev blött dagen innan. Eftersom det är kallt med ett blött liggunderlag valde hon att dela med någon annan och flyttade därför in i ett annat tält, och in på någon annans liggunderlag. Båda personerna har sedan klagat hela morgonen på att de inte kunde sova för att liggunderlaget var för smalt för två personer. Slut på historien. Vi kom aldrig fram till någon bra lösning (bara gör det inte, man sover jättedåligt). Efter frukosten bar det av mot några av de

Med en lite senare start (sovmorgon till 7:00) och vår vanliga frukost satte vi av mot Blansko. Min fot var värre än någonsin och trotts att vi bara skulle gå 6km så var jag övertygad om att de skulle vara de värsta under hela vandringen. Längs hela vägen mötte vi andra par och utbytte historier om våra olika äventyr, allas olika de andra. Efter lunch, slutfixet på loggbok och uppgifter och en lååång paus tog vi det efterlängtade steget förbi skylten ”Blansko”. Att hitta själva målet var svårare än väntat och vi irrade runt i närmare 30 minuter innan vi hittade ett annat par som såg lika vilsna ut som oss. Eftersom vi ändå inte fick gå i mål på någon timme satte vi oss ner för att prata istället. Det kom allt fler par in till staden och när klockan äntligen närmade sig 14:30 gick vi alla på ett långt led mot stadens museum. Efter ytterligare lite förvirrat spring såg vi tillslut scoutflaggorna och kort efter det arrangörerna i sina campingstolar. Vi var framme!  De flesta paren kom in