Engelska!

Hade någon frågat mig klockan 17:30 igår om vilken sovplats som varit den bästa hade jag utan tvekan svarat Buda (där vi sov första natten). Hade samma fråga ställts när klockan var 20:30 hade svaret helt klart varit Bartoušov. Först verkade byn inte lovande alls. Efter 10 hus hade vi fortfarande inte hittat någon som pratade engelska och när vi väl gjorde det hänvisade de oss bara tillbaka in till staden, som låg 4,5km i fel riktning. På något vis lyckades vi i alla fall få fram att vi letade efter någon som pratade engelska och blev genast visade till ett av husen som vi redan ringt på. Hopplöst, tänkte vi, men tydligen var det visst någon hemma och ut kom en ung tjej hälsade att hon kunde lite engelska (helt klart den bästa engelskan hittills). Hon förstod i alla fall vad vi sa när vi försökte förklara vilka vi var och vad vi ville och visade oss till samma typ av ”allhus” vi sovit i natten innan. Vi fick förklarat att den typen av hus finns till för att folk ska kunna träffas och hänga om de inte vill vara hemma och om vädret är dåligt. Ingen av oss hade hört om sådana hus innan. Finns de i Sverige också? Jag kanske bara är uppväxt i en för stor stad för att känna till detta konceptet.

Väl på plats i huset tog vi vara på möjligheten att ställa några av projektens frågor till Lousca, tjejen som hjälpt oss. Ambitionen var att börja samla in svar till de frågor som behövde många svar för att fungerar men det slutade med att vi gick igenom hela listan och fick in mängder av värdefull information om allt ifrån politik till musik. Under samtalet beklagade hon sin, enligt henne, dåliga engelska och meddelade att hennes bror, som var bättre på engelska, skulle komma hem om en halvtimme och då kunde vi prata med honom istället. Där och då avfärdade jag hennes kommentar som blygsamhet, hennes engelska var helt klart den bästa vi hört hittills, och så mycket bättre var väl knappast hennes bror (detta baseras helt på den uppfattning jag fått av tjeckernas engelska)? Jo, det var han. Om Lousca var bra på engelska var hennes bror fantastisk. Både jag och min partner var överlyckliga över att ha hittat inte bara en utan två personer, i samma by, som det gick att konversera med. Tack vare våra samtal med de två syskonen fick vi, utöver sovplatsen och underlag till projekten, ett kök att laga middag i och trevligt sällskap hela kvällen, allt samtidigt som deras mamma rusade runt och försökte pracka på oss allt från kaffe till bananer och kryddor, självklart med ABBA-musik i bakgrunden. 

Mörker har lagt sig och lättat och två scouter sitter nu i nästa stad, redo att börja skriva på några av de över 40 (!!) sidor som ska skrivas om våra projekt för att vi ska klara av utmaningen. Omgivna av papper, kartor och disk gör vi oss redo att möta morgondagen och vandringens andra halva. 5 dagar kvar!