Regnet från kyrktornets tak

Igår regnade det en hel del. Nämnde jag att både jag och min partner lämnat bort våra regnkläder? Just då kändes det som ett misstag, ett stort misstag. Efter en timme, och 3,5km, i ösregn nådde vi dagsnålet precis lagom till att det slutade regna. Tack universum, vi älskar dig också. Efter att fyra personer, på tre olika språk, försökt visa oss till byns lilla resturang/hotell/hostel/pub (alla byar verkar ha en sådan) gav vi upp på att försöka bli inbjudna i någons hem och gick bort dit och frågade om rum, vilket gick bra. Vi fick sängar, varmt te och varsin dusch så jag tror vi båda var helt ok med att inte sova hemma hos någon den natten.

På morgonen möttes vi av den mest exalterade lilla tax jag sett i mitt liv. Knappt hade vi hunnit utanför dörren innan hon hoppade upp mot våra ben för att sedan hoppa (inte springa utan hoppa på alla fyra) i cirklar runt oss. Det var en härlig start på dagen, en dag som sedan bara blev bättre. Vi båda kom in i ett bra flow och vandringen gick bättre än vad den någonsin gjort innan. När vi stannade för lunch hade vi redan hunnit gå 14km. Mitt i lunchdiskandet hör vi plötsligt ett hej bakom oss. Där står ett av de andra paren, det första vi träffat på under vandringen. Vi pratar i några minuter och inser att vi ska till precis samma stad. De har fått tag i scouter och ska sova i stadens scoutstuga. Själva hade vi ingen aning on vart vi skulle ta vägen.

Vi pratar allihop några minuter innan min partner och jag tar våra ryggsäckar och går vidare. Väl i vårt mål, Tisnov, stöter vi på lite problem. Husen vi knackar på hänvisar oss till hotellen som antingen är fulla, stängda eller igenbommade. Det är faktiskt ganska fascinerande hur en stad med inte mindre än 8 hotell eller B&B inte kan ha plats på något. Och vilket hostel stänger 15:00? Varför? Och vad är det för stad, med 9000 invånare, där folk inte vet att ett hotell slog igen för 3 år sedan? Hur kan flertalet människor ha missat detta? Så många frågor...

Till sist, efter timmar av letande, blev vi hänvisade till kyrkan, där vi fick ett rum i församlingshemmet. Vi fick även se kyrkan och till och med klättra upp i tornet (och gå ut på taket uppe i tornet i ösregnet). Utsikten var fantastisk men som det geni jag är lämnade jag min mobil nedanför så några bilder blev det inte.

Väckarklockan har ringt och nu sitter två scouter på sovrumsgolvet, redo att börja packs ihop väskorna och ge sig av på vandringens sista heldag. Imorgon går vi i mål!