En inblick i vår mörka historia

Dagens aktivitet var motsatsen till det lättsamma och turistiga besök vi gjorde i Brno i förrgår. Idag gick nämligen färden mot Terezín, ett koncentrationsläger från andra världskriget. I anslutning till lägret, eller fängelset, ligger ett av de störta ghetton som fanns under den tiden.

Hela besöket var en kombination av fruktansvärt och fascinerade. Det är hemskt att se cellerna där 100-tal människor har behövt trängas bland råttor och ohyra och det är lika hemskt att se teckningar målade av skolbarn fyllda av drömmar och hopp för att sedan läsa att de barnen aldrig fick en chans att uppfylla sina drömmar. Istället mötte de sitt öde i något av nazisternas dödsläger. Samtidigt är det intressant, och minst lika skrämmande, att höra historien om hur detta kunde hända. Hur alla dessa människor kunde fråntas sina rättigheter och låsas in i väntan på sin egen avrättning, bara för att de hade en annan tro. Trotts att det är hemsk att se så är det viktigt att inte blunda för historien. Man måste se och det måste vara hemskt, för det som fick hända är hemskt. Historien är hemsk.

Efter en lång dag fylld av tunga intryck avslutade vi kvällen betydligt mer lättsamt. Till kvällsmaten var det flera av patrullerna som köpt vattenmelon för att ha till efterrätt. Någon fick idéen att karva in ett ansikte på en av melonerna. Detta spred sig och eskalerade snabbt och två timmar senare, när all disk var färdigdiskad, höll vi ett mysigt dop nere vid vattnet för de tre vattenmelonerna Alva Jr, Ulla-Bert och Kennet. De döptes i scoutens, elden och Lord Baden Powells namn och ceremonin hade säkert varit stämningfull om den inte avslutats med att två personer kom indundrande och knuffade både varandra och vår präst ner i vattnet.