Vi är i mål!

Med en lite senare start (sovmorgon till 7:00) och vår vanliga frukost satte vi av mot Blansko. Min fot var värre än någonsin och trotts att vi bara skulle gå 6km så var jag övertygad om att de skulle vara de värsta under hela vandringen. Längs hela vägen mötte vi andra par och utbytte historier om våra olika äventyr, allas olika de andra. Efter lunch, slutfixet på loggbok och uppgifter och en lååång paus tog vi det efterlängtade steget förbi skylten ”Blansko”. Att hitta själva målet var svårare än väntat och vi irrade runt i närmare 30 minuter innan vi hittade ett annat par som såg lika vilsna ut som oss. Eftersom vi ändå inte fick gå i mål på någon timme satte vi oss ner för att prata istället.

Det kom allt fler par in till staden och när klockan äntligen närmade sig 14:30 gick vi alla på ett långt led mot stadens museum. Efter ytterligare lite förvirrat spring såg vi tillslut scoutflaggorna och kort efter det arrangörerna i sina campingstolar. Vi var framme! 

De flesta paren kom in mellan 14:30 och 14:45 men enligt reglerna hade de sista fram till 16:00 på sig att gå i mål. Med andan i halsen kom det sista paret in när klockan var 15:50. Alla 23 par tog sig i alla fall i mål i tid (och verkar ha klarat av vandringen utan allt för stora besvär) och det bådar gott, vi kanske alla kan gå våra bälten ändå. Med blandat entusiasm klev vi in i bussen (bastun) för att åka till scoutcentret där vi ska spendera de kommande dagarna. Vi har vetat om att det finns patruller ganska länge men först nu fick vi reda på vilka patruller vi tillhörde. Första uppgiften som patrull: Handla middag. Resultat: Spräckte budgeten med 400kr.

Efter en mycket mättande tacomiddag, som var värd varje krona, passade vi alla på att umgås med folk från andra par, bara för att växla umgänge lite efter 10 dagar med samma person. Jag tror ingen hängde med sin partner just den kvällen. 

Dagen efter, idag, spenderades med att slappa, äta och bara lära känna folk bättre. Trotts att vi varit iväg i snart 2 veckor känner vi knappt varandra utanför paren, vi har ju inte haft så mycket tid att prata. Dagen var också den då 47 scouter bestämde sig för att tvätta. Samtidigt. Jag tror att hela raden med tvätt på tork är närmare 100m lång. Vi fick även höra historien om det hus vi nu bor utanför. Ett slag under andra världskriget utspelade sig just vi den äng där vi nu sover och om man gräver i marken hittar man rester av kulor och granater. Det är lite obehagligt och veta att man sover på samma plats där över 250 människor mötte döden.

Idag är stugan i alla fall helt fri från död och satsar istället på miljöteknik. De har speciella system för att värma vatten och ta till vara på den värme som annars går till spillo från det redan använda duschvatten. Under året brukar de ha gymnasieelever här som experimenterar med deras teknik och undersöker hur de kan bli mer effektiva. Det låter superfräkt! Om inte stugan låg så långt från Göteborg skulle jag absolut föreslå att min skola skulle åka hit på studiebesök, tänk vad mycket man hade kunnat lära sig.

Jag och delar av min patrull spenderade förmiddagen med att äta upp alla matrester vi hade kvar sedan vandringen. Lärdomen av detta är att scouter som vandrat i 11 dagar inte har några begränsningar alls med vad de äter och att ingen kommer bry sig. Var annars är hummus och torkad ananas en godkänd kombination? Eller gräddfil och nutella? Nu har vi nästan ingen mat kvar, vilket är bra då den bara skulle ha blivit dålig annars.

En eftermiddag kvar av slappardagen och sedan väntar nya äventyr som vi alla hoppas ska innehålla minimalt med promenerade. Om några timmar ligger 47 scouter samlade igen, i nytvättade underställ och strumpor, med sovsäckarna uppdragna till halsen för nätterna är oförklarligt kalla. Alla är redo för att se mer av landet utan att bära på 25kg packning och längtar alla till torsdagen då vi äntligen, förhoppningsvis, får våra efterlängtade bälten. Bara ett par dagar till, sedan är vi helt klara!